Halvsovande

Denna dagen har försvunnit i någon slags dimma och jag vaknar upp någon gång vid 14 tiden av att jag är hemma efter en halvt vaken halvt sovande tågresa. Inte för att jag faktiskt bokstavligen sov resten av dagen men det kändes som någon slags inte-vaken-medveten tid som man bara måste ta sig igenom. Känner att jag nog inte gjorde mitt yttersta på jobbet idag, utan mest gick omkring som ett tomt skal och mekaniskt utförde mina arbetsuppgifter. Vad trist det låter...och vad TRIST det ÄR.

Onsdag imorgon redan IGEN (det känns som alla dagar är onsdagar) och då har redan halva denna veckan gått, förstår inte vart tiden tar vägen. Det känns som all tid och allting är samma hela tiden och inte ger så mycket utan mest är jobbigt. Jag skulle sååå gärna byta med min kompis Ulrika som ska ut på en 2 veckors resa i Afrika med en kompis nu i veckan. Det skulle jag sååå behöva för att bryta vardagstristessen och slippa detta kalla väder. Vågar man ens hoppas på att våren kommer snart?? Negativ som jag är så tror jag inte det.

Men jag märker stor skillnad på ljuset, det nästan sticker i ögonen kl halv 6 på morgonen för det är inte alls så mörkt längre. Vet inte om det är bra eller dåligt men antar att det tar tid för ögonen att vänja sig vid ljus när de levt så länge i mörker.

Jag har inte gjort något bra eller kul idag alls..imorgon när jag vaknar kommer jag inte ens komma ihåg denna dag för absolut inget händer. Jag och Leif skulle egentligen träna ett Ki balans pass, det verkar vara bra. Det blev inte så för Leif jobbar över ikväll och är inte ens hemma än..:( Lite synd faktiskt för jag hade hoppats att lite skön träning skulle få mig att vakna, men jag får fortsätta min dvala framför tv:n.