Här sitter jag nu ensam och ledsen...:( Ensam för att Lovisa och Leif sover och ledsen för att min Casper har varit borta i ett dygn. Dessutom är jag sjuk också, kan det bli mycket värre?? Ingenting känns bra just nu så jag hoppas Casper kommer hem igen så det känns lite bättre igen.
Jag vet att ett dygn inte är mycket för en katt att vara borta men Casper har aldrig varit ute så länge innan och han är väldigt rädd av sig på dagarna. Dessutom är det byggarbete på vår tomt från 7 till halv 4 varje dag och då vågar han aldrig komma fram.
Jag är rädd att han har gått vilse någonstan och inte hittar eller vågar gå hem. Jag önskar jag hade köpt ett halsband och satt på honom. Han sprang ut igår kväll kl 23 när vi öppnade dörren en kort stund och sedan dess har jag inte sett honom. Jag hoppas han kommer hem så jag slipper oroa mig för det är jobbigt!
Lovisa kanske kan göra mig lite gladare när hon vaknar och ler mot mig. Leif är hemma och är pappaledig just nu så jag får lite avlastning. Det känns bra, vi får se hur länge han är det.
Varför man inte ska skjuta upp saker...
9 år sedan
2 kommentarer:
Näee, är han borta nu...Usch, hoppas att inget har hänt, det är det värsta att inte veta kan jag tänka mig.Hoppas att han snart kommer tillbaka. Varför behöver du avlastning? Mår du inte bra? Förutom förkyldningen förstås :) Krya på dig!
Nämen, va tråkigt! hoppas han kommer tillbaka snart. krya på dig! kram
Skicka en kommentar