40+1

Idag är det 40+1 och det känns som h*n aldrig tänker komma ut, men jag måste bara ha tålamod. Inte min starka sida, jag hatar att inte veta när saker kommer hända eller hur det kommer bli. Nu kan jag inte göra något utan bara vänta tills Minisen är redo, men jag är inte så hemskt nervös och rädd som jag trodde jag skulle vara.

Fast den dagen det händer kommer jag säkert fatta att nu är det verkligen allvar och få lite panik. Man vet ju inte hur det kommer att vara...och tur är väll det kanske annars skulle jag nog varit livrädd. Nä jag ska försöka att inte bara sitta och uggla hela dagarna utan göra lite nytta också.

Idag kommer Ulrika på besök, det ska bli roligt för det är sällan någon är här och jag känner inte så mycket för att åka någonstans just nu. Fast en tur ensam i bilen till Nässjö lockar lite..måste ju ut där även fast det är läskigt. Känner jag för det någon dag kanske jag gör det annars får det bli någon gång senare efter födseln.

Kl 14 ska vi till mvc igen, vi går dit varje vecka nu så det blir tätt. Sist vi var där hade inte mitt mått ökat på två veckor. Fast hon sa att det kan bero på att h*n har sjunkt längre ner så det är nog inget att oroa sig för men hon ska mäta idag igen. Jag är inte speciellt orolig för det utan tror att Minis är precis så som h*n ska vara. Kanske är detta sista besöket hos mvc eller så blir det några till det får vi se.